Frälst av nåd allena, tro allena?
Inledning
I det kristna trossystemet finns det en aspekt som ofta förbises: relationen mellan nåd, tro och lydnad. ”Frälst av nåd allena” och ”tro allena” är av många sedda som självklarheter som man absolut inte får förneka, ty man vill inte stå bakom en heretisk gärningslära. Det som inte alltid betonas kring detta ämne är hur denna nåd, som ges fritt och utan villkor, faktiskt påverkar vår livsstil. Att bli född på nytt är utan tvekan en gåva som inte kräver egna prestationer utan är något man får ta emot genom som en oförtjänt gåva genom Jesus Kristus, men vad händer med lydnaden? Kan vi verkligen säga att vi är i Kristus om vi inte följer hans bud? Låt oss dyka ner i detta tankegods och se vad det innebär att leva ett liv präglat av lydnad, som en naturlig följd av den nåd vi mottagit.
Gåvan av nåd
Nåden är en evigt dyrbar skatt och oförtjänta gåva vi kan få. Den erbjuder oss en plats i Guds rike, oavsett våra misstag och synder. I Romarbrevet 3:23–24 står det klart: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de rättfärdiggörs utan egen förtjänst, genom hans nåd, i Kristus Jesus.” Här talas det om en fullständig försoning genom Guds förtjänst allena – en ny födelse som inte kan köpas eller förtjänas av någon människa.
Men det är viktigt att förstå att nåd inte är en licens för laglöshet. Många har tagit miste på denna centrala punkt. Att bli frälst innebär att vi blir nya skapelser i Kristus, men vad kräver detta av oss, efter det att Guds har utfört sitt verk inom oss? Nåden, som ett livsbejakande koncept, kan inte stå ensamt. Den kallar på respons, och denna respons kommer i form av lydnad.
Lydnad som något livsviktigt
Lydnad är inte ett sätt att förtjäna Guds kärlek, utan ett resultat av att Gud först har älskat oss. Jesus säger i Johannes 14:15: ”Om ni älskar mig, håller ni mina bud.” Här framträder sambandet mellan vår egen kärlek och lydnad som en fundamental del av den kristna vandringen. Vår lydnad blir ett uttryck för vår tro, ett nödvändigt resultat på den förvandling som skett i våra liv. Vi kan inte bara ta emot nådens gåva och sedan vandra våra egna köttsliga vägar i olydnad, ty då älskar vi inte Gud.
Att leva ett liv i lydnad är en aktiv handling, en ständigt pågående process av att följa Kristus och hans vägledning. Detta är en verklighet som många moderna så kallade kristna tycks ha glömt. Det talas ofta om nåden som enbart en oförtjänt inbjudan till gemenskap, men det finns också en andra sidan av myntet av denna inbjudan: vi är sedan kallade, och befallda, att leva i enlighet med det nya sätt som Kristus beordrar oss att följa.
En frukt av förvandling
I Galaterbrevet 5:22–23 listas den helige Andes frukt, vilket visar hur den helige Ande arbetar i oss för att forma vår karaktär och våra handlingar. Denna frukt är resultatet av att vi förblir i Kristus och lyssnar till hans ledning. Om vi på allvar vill kalla oss kristna, borde vi stå bakom att vår tro, om vi verkligen ska komma till himlen i slutet, är en tro med gärningar – gärningar som är ett resultat av att vi oförtjänt har blivit födda på nytt/blivit Guds barn/fått ta emot Guds helige Ande/kommit in i Guds rike osv, och inte för att förtjäna detta.
Många kan kanske invända och säga att lydnad är en form av lagiskhet, men har då missförstått den nytestamentliga läran. Så här:
- Läran att frälsningen är allena av tro och nåd så som protestantismen normalt förstår den är väldigt tveksam. Ja, man blir initiellt frälst utan några egna prestationer i tron, omvändelse och dopet genom Jesu förtjänst, vilket inte ska räknas som egen prestation. Men för att bli slutgiltigt frälst, att spendera evigheten i himlen/uppstå till liv när Jesus kommer tillbaka etc, krävs lydnad.
- När det talas om gärningar i Romarbrevet/Galaterbrevet, så talar det åtminstone till stor del om gärningarna i Mose lag. Paulus talar å andra sidan inte emot om att lyda Jesus skulle vara en dålig ”lagiskhet”, vilket helt hade gått emot Jesus lära om efterföljelse i evangelierna.
Det handlar om att bejaka den nya identitet vi fått i Kristus och att låta den präglas av vår kärlek till honom. När vi förstår att sann tro för med sig lydnadsgärningar när man är kristen, inser vi att man ska leva ut den livsstil som hör till Guds vilja.
Att vandra i nåd och lydnad
Det är möjligt att navigera genom livet i en balans mellan nåd och lydnad. Skrifterna ger oss kompass så att vi kan förstå koncepten på rätt sätt . Vi kan inte låta oss ledas av en missuppfattning om att nåden separerar oss från allt eget ansvar, ansvar att lämna synden bakom oss och att vandra i Guds heliga Ande/lyda Kristi och övriga nytestamentliga undervisningen. Att förbli i Kristus, som Jesus säger i Johannes 15, innebär en aktiv och medveten strävan efter att följa hans exempel.
Detta är en kallelse till djupt och personligt engagemang. Lydnaden i vår tro är inte en regel som begränsar oss; den är en verklighet som får oss att växa och blomstra i vår relation med Gud. Att lyssna på hans ord och följa hans bud skapar en struktur där vi kan blomstra som människor och troende.
Avslutning
Att ha blivit frälst av nåd allena och tro allena är en korrekt och underbar sanning, till Herrens ära allena. Men vi måste också förstå att denna frälsning kallar på vår respons. Lydnad är inte ett villkor för att gå från andlig död till liv, utan en frukt av den nåd vi redan har fått. Det är en livsstil som återspeglar den förvandling som skett inom oss.
Genom att leva i lydnad som en kärleksfull respons på Guds godhet och som ett krav för att få spendera evigheten i himlen i slutändan, kan vi verkligen förverkliga Guds vilja för våra liv. Låt oss sträva efter att vara trogna i våra handlingar, att vara reflektioner av Kristus i en värld som desperat behöver hans ljus. Att leva ut vår tro genom lydnad är inte bara en plikt; det är någonting fantastiskt och välsignat som för med sig ljus mitt i en mörk värld.
Mycket av innehållet är AI-genererat
