Varför bejaka den radikala anabaptismen?

Anabaptism – vad är då det? Skulle man fråga troende i en vanlig frikyrka, så skulle de flesta säkert inte ens känna till anabaptismen. Ändå är anabaptismen från 1500-talets Europa en historisk rörelse inom Kristendomens historia på många sätt och vis, en rörelse som tände upp den åtminstone delvis slocknande elden gällande läran om troendedop och separation mellan kyrka och stat.  

 Historisk bakgrund om anabaptismen

• Anabaptismen uppstår i Schweiz på 1500-talet, främst i Zürich.
• Tre ledare framträder: Conrad Grebel, Felix Manz och Georg Blaurock.
• De bryter med reformatorn Zwingli, vill gå längre i sin tro.
• Målet är att återvända till Jesu ursprungliga lära.
• Troendedop är centralt, de tror att endast troende ska döpas.
• De förespråkar fred och separation mellan kyrka och stat.
• Deras radikala idéer leder till förföljelse av både katoliker och protestanter.

Anabaptism en tillbakagång till ursprunglig Kristendom

Väldigt mycket har gått snett inom Kristendomen. För att dela en analogi kring vad jag hört från den anabaptistiska kyrkohistorikern David Bercot – att ju närmare ett vattendrags rena källa du kommer, desto renare är vattnet, eftersom vattendraget inte hunnit samla på sig massa slaggmaterial längst vägen. Så är det också många gånger med kyrkans historia, att ju närmare nytestamentlig tid du kommer, desto renare är ofta lärorna och livsstilen bland de kristna.

Jesus lära är för alla kristna (Matt 28:20), och kyrkohistorien lär oss att också kyrkans fortsättningsvis kort efter nya testamentets tidsram generellt sätt fortsatte att vara äkta i sin efterföljelse till Jesus i helighet och tro. Man tog Jesus och apostlarnas ord i Nya Testamentet på väldigt stort allvar, och sopade inte Kristi lag under mattan. Men ju längre tiden gick i kyrkohistorien, ju mer felaktigheter samlade kyrkan tyvärr på sig. Som exempel på vattendrags-analogin, så är det en väldig skillnad på vad väldigt tidiga kristna skrifter från Klemens från Rom, Polykarp, Barnabas och Theophilos från Antiochia utlägger, som alla härstammar från innan 200-talet e.Kr, där jag inte kan bekräfta något vara felaktigt, och jämföra med allmänna skrifter från troende på 400-talet e-kr, där många nya främmande läror hade kommit in. Går man längre fram i kyrkohistorien så blir det bara ännu värre.

Och där är anabaptismen en återgång till ett renare vattendrag, ett snäpp tillbaka. Och inte säger jag att anabaptismen under 1500-talet hade genomfört en fullständig reform till en totalt nytestamentlig modell av kristen tro och lära, men man hade kommit en bra bit på vägen, och delade betydligt större likheter med hur det kristna livet såg ut så tidigt som 100-talet e-Kr än såväl Romersk katoliker, Ortodoxa och Protestanter.

Följer man anabaptismen ännu längre i historien så finner man ännu fler härlighetsreformer som anammats ibland troende än vad jag funnit under reformationsperioden på 1500-talet, som handpåläggningen för helige Ande och tillbakagång till användning av Septuagintan.

Halleujah!

So what about anabaptism i vår tid?

Anabaptismen var i forna Europa en djupt kontroversiell rörelse, med förföljelser under århundranden efter århundranden. Många anabaptister sökte sig bort från förföljelsen i Europa, med en väldigt stor andel immigranter till USA, där det fanns en större tolerans för anabaptismen. Detta har lett till att USA idag ligger i centrum för den anabaptistiska rörelsen, medan vi i Europa tyvärr i stort blivit av med många av våra radikala lärljungavänner, och tyvärr kanske Europa bland anabaptister ibland idag ses som ett intressant museum för det som en gång var, snarare än en plats att inta med storm på nytt igen!  

Trots det tragiska läget så är det inte helt släckt med den konservativa anabaptismen i Europa. Det finns fortfarande konservativa grupper, likt den grupp som svenske brodern Christian Martinsson tillhör nere i Österrike, och en annan mennonitisk församling i Danmark.

Här är några kartor där man kan leta efter anabaptistiska församlingar i sitt närområde:

Church Finder | Pilgrim Ministry

Find a Plain Anabaptist Church – Plain News

Man kan också testa att skriva i kontaktformulär på anabaptistiska sidor, och fråga om de kan hjälpa till att ansluta en till anabaptistiska troende på ett eller annat vis. Det var faktiskt så jag fick kontakt med min första anabaptist på nätet, och en dörr kan leda in i en annan.

Vilka anabaptistiska grupper är sundast?

Kanske har du hört talats om grupper såsom Amish och Mennoniter. Amish är kända för sin häst och vagn-livsstil, och för att vara ålderdomliga i sitt användande av teknologi (det finns starka traditionalistiska seder i mycket av anabaptismens värld men inte alla lever på sådant sätt).

De generella aktiva huvudgrenarna inom anabaptismen kan troligt kunna sägas vara:

Tidigast:

• Amish
• Hutteriter
• Menoniter

Äldre:

• Schwarzenau Brethren
• River Brethren
• Bruderhof
• Apostolic Christian Church

Jag är själv ingen expert inom åtminstone alla dessa grenar, långt ifrån, men skulle jag lägga mer energi i att rangordna konservativa inriktningar av dessa utifrån min egen förståelse av hur nära de reflekterar/har reflekterat den nytestamentliga läran (notera, inte livsstil), så skulle jag kanske landa någonstans så här, från sundast (topp) till botten:

1. Schwarzenau Brethren/Apostolic Christian Church
2. River Brethren
3. Mennoniter
4. Bruderhof, Amish, Hutteriter

Med det sagt så är det troligt bäst att starta fristående anabaptistiska församlingar snarare än att plantera samfundliga, eftersom man tenderar att bli mer fri att trosmässigt uttrycka sig i biblisk form allena, utan påtryckningar om att anamma olika sorters traditioner.  

Anabaptismen som en av flera reformrörelser

Med det sagt så är inte anabaptismen den enda intressanta rörelsen/form av Kristendom att blicka tillbaka på som ett försök att återvända till nytestamentliga trosuttryck, utan snarare en utav flera. Anabaptismen får sin plats i historieboken tillsammans med exempelvis den keltiska kyrkan, valdenserna och maranatarörelsen som trosinriktningar som ofta uttryckt sig på annorlunda vis än det som i tidsandan är betraktat som vedertagna sanningar, där förmedling av Ordets enkelhet snarare än progressivt framtagna kyrkodogmer och andra felaktigheter legat på församlingsledares och missionärers läppar, ofta i förföljelse, och det vad jag sannerligen hoppas, en sann förnyelse av salt och ljus mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, till Herrens den Underbares ära och pris.

/Simon Isaksson